Polio, eller barnförlamning som sjukdomen också kallats, var under den första halvan av förra seklet en mycket vanlig sjukdom i Sverige. Utbrott förekom årligen, men vissa år kunde antalet sjukdomsfall öka flerfaldigt. Det förhoppningsvis sista epidemiåret var 1953, då mer än 5000 fall registrerades, drygt 3000 med paralytisk polio (polio med förlamningar).
I Sverige inleddes massvaccination i alla åldrar år 1957 och antalet fall av polio minskade därefter snabbt, år 1961 rapporterades 64 fall och 1962 endast fyra fall! vaccination av barn infördes i barnvaccinationsprogrammet år 1965. Något inhemskt fall av polio har inte rapporterats sedan 1977.
Genom vaccination har man kunnat utrota polio som kliniskt begrepp från Europa och hela den amerikanska kontinenten (smittämnet kan dock påvisas av och till) och från många länder i Asien och Afrika. Länder som senaste år fortfarande rapporterat fall av polio är Indien, Pakistan, Nigeria, Egypten, Afghanistan, Somalia, Niger, Tchad, Togo, Burkina Faso och Ghana.
Man räknar med att polio kommer att vara helt utrotad från världen inom de närmaste 10–20 åren.
Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning
Sjukdomen orsakas av poliovirus, som tillhör gruppen enterovirus. Det finns tre typer av poliovirus, typ 1–3. För att vara helt skyddad mot sjukdomen måste man vara immun mot alla tre typerna.
Virus utsöndras med avföringen, och smittan sprids framför allt via avloppsförorenat vatten. Den kan också spridas vid nära kontakt mellan människor.
Inkubationstiden är hos fall med förlamning vanligen 1–2 veckor.
Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
Polio kan sägas vara en “isbergssjukdom”, där det på varje enskilt förlamningsfall kanske går ett hundratal smittade utan egentliga symtom. De flesta smittade får inga symtom alls, många får endast mycket lätta influensaliknande besvär och bara en liten del av de smittade drabbas av förlamningar. Många förlamningsfall blir också avsevärt förbättrade och ibland kan förlamningarna försvinna helt. Ju tidigare i livet man smittas, desto mindre är risken för förlamningar och bestående men.
Sjukdomen debuterar med feber, huvudvärk, illamående och kräkningar och kan alltså, i ett fåtal fall, inom några dygn följas av förlamningar i såväl extremiteter som andningsmuskulatur. Om andningsmuskulaturen drabbas är dödlighetsrisken stor. Något specifikt verksamt läkemedel mot polio finns ej. Behandlingen är symtomatisk, det vill säga får inriktas mot patientens symtom. I denna kan andningsunderstöd, t.ex. med respirator, vara livsavgörande.
Diagnosen misstänks utifrån klinisk bild och epidemiologi. Den kan verifieras genom att virus isoleras från avföringen.
Allmänt förebyggande åtgärder
Det finns sedan 1950-talet två typer av mycket effektiva vacciner med en i det närmaste 100%-ig skyddseffekt. I Sverige har vi alltid använt avdödat vaccin (IPV = inaktiverat poliovaccin), medan levande, försvagat vaccin, som ges som droppar i munnen (OPV = oralt poliovaccin) används i stora delar av världen. De flesta i-länder (även USA) har numera övergått till IPV.
Alla svenskar bör vara vaccinerade, även de som inte avser att resa utomlands. Vaccination mot polio ingår sedan länge i barnvaccinationsprogrammet. En god latrin- och vattenhygien är också viktig.