Hepatit B orsakas av ett virus som sprids via blod eller sexuellt. Smittämnet är globalt mycket spritt, i vissa delar av Afrika och Asien är 10–20% av befolkningen smittad, och även smittsam gentemot sin omgivning.
Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning
Hepatit B-virus infekterar enbart människa. Viruset omges av ett hölje – HBsAg. Innanför detta hölje finns andra antigena markörer, t.ex. HBeAg och HBcAg. Vid infektion och eventuellt senare sjukdomsläkning kan dessa markörer eller deras motsvarande antikroppar påvisas, och det uppkomna mönstret avslöjar om patienten läker ut sin infektion totalt eller går över i en kronisk sjukdomsfas med låg eller hög smittsamhet.
Hos en smittsam patient finns smittämnet i blod och flera andra kroppsvätskor. I västvärlden sprids hepatit B-virus främst genom att man använder orena injektionsnålar, eller genom att man har samlag med person som är smittbärare. Smitta kan också överföras om man får blod från en smittsam person (ibland mycket små mängder) på skadad hud eller på slemhinnor (som ögat), eller genom att man sticker sig på orena injektionsnålar.
I andra delar av världen är en vanligare smittspridningsväg den från mor till barn i samband med förlossning eller smittspridningen mellan barn i småbarnsåldern. En person med en akut hepatit B-infektion är höggradigt smittsam liksom vissa kroniska smittbärare.
Inkubationstiden är 2–6 månader.
Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
Hepatit B-virus orsakar en inflammation i levern. Alla blir inte gula i huden, men de flesta är besvärade av trötthet och kan ha dålig matlust under veckor till månader (de akuta sjukdomssymtomen avviker annars föga från symtomen vid hepatit A). Infektionen läker vanligen utan bestående men, men ett fåtal (c:a 5%) utvecklar dock en kronisk leverinflammation, i regel kombinerad med fortsatt smittsamhet. Upprepade blodprov visar om och när smittsamheten upphör eller om sjukdomen går över i en kronisk fas. Hepatit B i kronisk fas kan förorsaka levercancer, vilket ses i Asien och Afrika.
Någon specifik behandling finns ej utan behandlingen får riktas mot patientens symtom. Diagnosen ställs genom att man söker påvisa virusantigen (HBsAg/HBeAg) alternativt antikroppar mot smittämnet i patientens blod.